lördag 31 januari 2009

Dora Maar




Jag har läst ut Britt Ståhlberg Norées bok om Dora Maar och Picasso- med undertiteln "En kärlek i ljus och mörker". Jag tänker inte recensera boken för jag tror att den har fått tämligen mycket press och jag känner mig också ganska mätt på biografier för närvarande. Jag vill bara sammanfatta med att boken absolut är läsvärd enligt mitt tycke.

En prosadikt av Dora från 1942:

"I dag, i ett annat landskap denna söndag i slutet av månaden mars 1942 i Paris, är tystnaden så stor att burfåglarnas sång låter som väl synliga små lågor. Jag är förtvivlad. Men låt oss lämna allt detta. "
Nicole Avrils bok om Dora hittade jag när jag letade på AdLibris- nu funderar jag lite på om jag skulle läsa den också... Dora Maar var en intressant kvinna.




fredag 30 januari 2009

"Det är synd om människorna"

Det är min första tanke efter att ha läst ut Anette Kullenbergs "Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet- en biografi om Marianne Höök"

Marianne Höök skrev för Veckojournalen, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Hennes penna var vass. Hon dog för egen hand, 51 år gammal, år 1970.

Anette Kullenberg har verkligen lagt ner ett oerhört arbete på att försöka få fram den person som Marianne Höök verkligen var- en mycket svår uppgift för Marianne var en sluten människa- med höga murar omkring sig. Man kan också uttrycka det "här kom ingen djävul över bron".

Kullenberg har intervjuat många personer för att få en så nyanserad bild av Marianne Höök som möjligt- allt från arbetskamrater till barn och styvbarn. Fram träder en ensam och mycket splittrad människa- en kvinna med djupa sår från sin barndom (som var mycket svår- Marianne Hööks mor tog sitt eget liv när Marianne var bara några månader gammal).

Det som berör mig mest i den här biografin är Marianne Hööks roll som mor- och den var inte lyckad. Intervjuerna med hennes biologiska barn är så sorgliga och deprimerande. (Marianne Höök var gift tre gånger och hade två barn- båda i första äktenskapet).
Dottern säger i boken: " Hennes grundstämning var svart, kolsvart." "Jag tänker inte på henne... och jag har inte gjort det sen vi träffades sist" (det hade gått 30 år...min kommentar).

Jag läser vidare i ett kommande kapitel: "Marianne saknade förmågan att ge sina barn några verkliga förtroenden. Hon var ogripbar för de flesta.--- Hon visste inte riktigt hur en mamma skulle vara. Hon hade ingen förebild. Hon kunde vara hårt självcentrerad så att barnen kände att de försvann, inte betydde något."

Intressant tycker jag också att det är att läsa om Mariannes barndom i Värmland och Västerås. Moderns familj var frireligiös- det tål nog att tänka på när man ska fundera över Marianne och hennes liv.

Biografins sista kapitel heter "Få lov att vara vilsen och springa runt i cirklar". Här ges en mycket vacker och rörande sammanfattning av Marianne. Jag kan inte annat än känna en stor respekt för Anette Kullenberg som har närmat sig sitt ämne med vördnad och ömhet.

"Unna oss ett ögonblick av nåd
en kort stund av nådens tillstånd
då vi tillåter oss att glömma
hur omöjligt människolivet är" (Marianne Höök)

torsdag 29 januari 2009

Biblioteksbesök


Jag fick massor av läsinspiration idag när jag begav mig till det något större biblioteket här i kommunen.
Nu har jag en nätt liten hög av böcker som väntar på att bli lästa. Jag fick äntligen tag på Anette Kullenbergs biografi över Marianne Höök och "Simtag" av Jessika Berglund finns också bland böckerna jag släpade hem (tips från Hermia som jag verkligen ser fram emot att "ta itu med"). "En irakier i Paris" av Samuel Shimon såg spännande ut och så hittade jag Alfred och Emily av Doris Lessing också.
Husdjuret är på gott humör idag!

onsdag 28 januari 2009

Dagens betraktelse

(hunden heter Elton och han är från Canada)

Jag tar hjälp av Piet Hein:

För kvällspromenerande
är det generande
att hundlort inte
är fosforiserande.


tisdag 27 januari 2009

Marianne Höök och mitt 60-tal.....


Det stormade på 60-talet.... i många avseenden.
Jag hämtade hem en av mina beställda böcker från biblioteket igår. Marianne Hööks (sammanställd av Anette Kullenberg) "Får man vara lite tilltalande i det här samhället"?
Det är en bok på över 800 sidor så jag har inte på långt när läst ut den ännu (och jag kommer troligen inte att läsa allt heller- det blir valda delar).
Min mamma prenumererade på två veckotidningar (på den tid det begav sig)- Idun och Veckojournalen (även kallad "Veckoschakalen"). Marianne Höök skrev krönikor i just Veckojournalen- på 50- och 60-talet.
Jag minns dessa krönikor till viss del men jag var allt för ung för att ta till mig allt Marianne H skrev om. Att hon hade en vass penna- det stod dock helt klart. Jag minns också att jag tyckte att hon hade en väldig distans- och kyla - kanske lite för mycket ibland i min smak.
Idag läser jag henne med andra ögon och andra tankar. Det finns ett stort och starkt samhällsengagemang i många av hennes krönikor- och de är otroligt välskrivna. Jag kan också idag läsa och förstå att Marianne Höök var en kvinna som var väl bekant med "det svåra livet"- "det som är svart". Jag håller helt med Anette Kullenberg när hon i sitt förord skriver att "för mig är hon omistlig--- det finns någonting i Marinne Hööks skrivstycken som är unikt och som överlevt henne".
Jag ger ett utdrag "Kapstaden Torsdag UP"
"En sextonårig pojke, Victor Nbula
arresterades då han saknade papper
på vem han var.
Denna självförvållade oförsiktighet
bestraffades
självfallet med prygel.
Ministern som interpellerades
svarade att då Nbula som ovan
saknade papper
kunde polisen inte veta att han
ännu
inte uppnått de lagstadgade nitton
som krävs för prygel.
Vad begär folk egentligen.
Vittnen intygade att gossen
ännu efter tio dagar inte kunde gå.
Ministerns svar var att detta berodde på
modern som strukit balsam på såren
det sista hon borde ha gjort.
Dessutom tillade Ministern milt auktoritativt
verkställdes straffet av en man
för vilken han hade det största förtroende.
Sedan tjugo år prickfritt, sprickfritt
anställd vid polisen
En man känd för sin humana inställning."
Detta var 60-talets Syd-Afrika. Det kan inte sägas bättre.
Jag vill också läsa Anette Kullenbergs biografi över Marianne Höök- jag har beställt den och väntar och längtar.

måndag 26 januari 2009

De utsatta av Maïssa Bey


Detta är en bok som jag blivit mycket berörd av. (Maïssa Bey är ett "nom de plume"). Författarinnan vågade livet när hon skrev sina böcker i ett fundamentalistiskt och förtryckande Algeriet.
Handlingen påminner mig till en del om Anita Nairs "Kvinnor på ett tåg"- men kvinnorna i "De utsatta" åker inte tåg- de sitter inspärrade på ett mentalsjukhus i Algeriet. Bokens jag berättar också sin egen sorgliga historia. Språket är så vackert- så poetiskt.... instängda, fattiga kvinnor får komma till tals- de har alla sina egna öden- Kheïra, Malika, M'a Zahra, M'Barka, Badra.....en bok som jag inte kunde släppa när jag väl börjat läsa. (Formatet är också mycket tilltalande).
Ett utdrag: "Det finns vissa trösklar man aldrig tror sig kunna komma över av rädsla för att duka under.
Ibland kan det räcka med ett ljud
gnisslet från en dörr som öppnas
smällen från en dörr som stängs
ett barnskrik eller
det klagande lätet från en fiskmås
ett enda ord, som nästlar sig in och betvingar dig kan vara tillräckligt, en fläkt från kullarna eller havet, ett flyktigt ögonblick eller ett snett ljus, som i gryningen tränger igenom molnen."
Den här författarinnan vill jag absolut läsa mera av.

söndag 25 januari 2009

våren allt närmare....


Visst har de kommit närmare solen... snödropparna... dagen har blivit längre.... hoppfullt!

lördag 24 januari 2009

Stormig natt

Grannens elefantgräs ligger nu i sjok över min gräsmatta (men å andra sidan får hon sin beskärda del av mina eklöv så det jämnar ut sig). Hunden har varit förbannad med jämna mellanrum under natten (dels firade någon något med fyrverkerier dels blåste soptunnan omkull- brak- och så vrålskäll) - då är det bäst att läsa lite och försöka att somna om.

På nattduksbordet hade jag lägligt nog "Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man" av Helle Helle- lånad på biblioteket - (Tack Hermia!!).


Jag längtar efter nästa Köpenhamnstur- då ska jag ta mig tid att botanisera i boklådorna.... det är synd att det är så svårt att få tag på dansk och norsk litteratur här i Sverige (visst går det att beställa från AdLibris fast... mycket roligt vore det att få se böckerna i bokhandeln också....


Jag har läst ut "Rosen på Tistelön". Nu ska jag ta mig samman och skriva ner en recension också- känner att jag vill lägga ner lite mera arbete på den boken. Det är den värd. "Agnes Grey" har jag precis fått från Amazon- så ser fram emot mera klassikerläsning.

fredag 23 januari 2009

Rödby-Puttgarden av Helle Helle


foto: Michael Kofoed Hansen

Först och främst ett tack till Hermia ( http://hermiasay.blogspot.com/) för tipset om den danska författarinnan Helle Helle. Jag har läst "Rödby-Puttgarden" och tycker att jag hittat en författare som jag verkligen vill läsa mera av.

"Rödby-Puttgarden" handlar om två systrar- Jane och Tine. (Det är den yngre av systrarna- Jane- som är berättar-jaget). Systrarna arbetar båda i parfymeriavdelningen (tax-free-shoppen ) på färjan som går just mellan Rödby och Puttgarden. De delar också lägenhet och har en nära relation. (Här diskuteras män, arbetskamrater och allt som hör just det dagliga livet till)


Det är inte lätt att få det vardagliga att bli fängslande men det lyckas Helle Helle verkligen med-detta är vardagsrealism när den är som bäst. Det som syns på ytan döljer stora djup....

Här ett utdrag ur boken- som handlar om flickornas mor Henriette.

" Kanske kan sorgen vara så stor att den blir till en tröst i sig. Som liten ramlade Henriette på en harv och fick ett djupt köttsår på ankeln. Det såg fruktansvärt ut, men det märktes inte på henne. Hon bara satt där och log medan läkaren klippte bort delar av huden och sydde ihop såret. Hon kunde inte få fram några tårar. Kanske var det en kemisk process i kroppen. Kanske var det något som härdat henne. Det var det hon hoppades. Hon kände sig mycket härdad."

(Helle Helle fick de danska kulturjournalisternas kritikerpris för 2005 års bästa roman för "Rödby-Puttgarden")










torsdag 22 januari 2009

The Suspicions of Mr Whicher av Kate Summerscale


Wilkie Collins född 8 januari 1824 i London, död 23 september 1889, engelsk författare. Collins skrev såväl romaner och noveller som pjäser, och var en av sin tids mest lästa författare. Hans mest kända verk är Kvinnan i vitt (The Woman in White), som kan beskrivas som en tidig spänningsroman, samt Månstenen (The Moonstone), som anses för den första engelskspråkiga deckaren.



Kate Summersdale's bok bygger på ett autentiskt morddrama som ägde rum år 1860. Boken är dock mycket mera än bara en beskrivning av ett rättsfall .

Den 30 juni år 1860 blev en fruktansvärd dag för familjen Kent i Road village. Deras lille tre-årige son Saville återfanns mördad på ett synnerligen brutalt sätt. Den lokala polisen klarade inte av att lösa mordgåtan och förstärkning kom från London i form av Detective-Inspector Jonathan Whicher vid Scotland Yard.

Whicher var en av de mest ansedda detektiverna vid "the Yard" och han skred till verket på ett mycket metodiskt sätt. Han får snart en aning om vem den rätte mördaren är.

Familjen Kent med "servants" blir noggrant dissekerade i boken- och det är mycket spännande- ett starkt psykologiskt drama rullas upp.

Här ett utdrag: " In effect, Whicher was gathering clues to NN:s inner life, her/his hidden psychic material, as well as the concealed facts of the crime. The murder was so dense with symbolism that it almost outdid interpretation." (Jag har ändrat lite i texten för att inte förstöra handlingen!)

Något som också väcker intresse i boken är beskrivningen av hur engelskt familjeliv hade förändrats sedan början av århundradet. "The house, once a work-place as well as a home, had become a self-contained, private, exclusively domestic space".

Mordet skulle komma att ta fem år att lösa- och nära 100 år att förstå (i någon mån i alla fall). Den sista delen av boken ägnas åt mördaren och motiven.

"The murder at Road Hill House" skulle inspirera Wilkie Collins till att skriva "Månstenen". Även Charles Dickens "Erwin Drood" har rötter i detta rättsfall.

Sammanfattningsvis vill jag bara säga att "The Suspicions of Mr Whicher" är en riktig "page-turner" och den spinner många trådar. Engelsk polishistoria, detektivhistoria, psykologi, litteraturhistoria etc..... en mycket bra bok! Den rekommenderas. Jag tror att jag ska låna hem "Månstenen" så småningom (jag har läst den men det var så länge sedan att jag lyckats glömma bort det mesta av handlingen).



onsdag 21 januari 2009

Bokenkät


1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Jag köper sällan inbundet- men facklitteratur (oftast historia) kan vara trevligt att ha i mera hållbar version.
2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Jag tror att det är Charles Dickens och Thomas Hardy. Jag hade en period på 70-talet när jag samlade på just Hardys böcker. Nu tycker jag att de är så förskräckligt sorgliga att jag har svårt att läsa dem igen.
3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Den senaste boken var Cordelia Edvardssons "Bränt barn söker sig till elden" och den tipsade mig http://lyrannobel.blogspot.com/ "Lyran" om. En mycket angelägen och gripande bok!!
4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Det var en barnbok "Det kittlar när löven kommer" (tror att den hette så)- vet ännu inte hur den faller ut- mottagaren har inte öppnat sitt bokpaket ännu. Jag tyckte att titeln var så gullig!
5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Ja, en del .....
Dora Maar och Picasso av Britt Ståhlberg Norée
Ett annat liv av P-O Enquist
Jag var självlockig..etc av Anette Kullenberg
Får man vara lite tilltalande i det här samhället av Marianne Höök
6. Vilken bok/böcker läser du just nu ?
The suspicions of Mr Whicher av Kate Summerscale (jag har läst två tredjedelar och det är "thumbs up" så ska skriva om den snart här.)
På fotot hunden Jake som bor i Massachusetts.

tisdag 20 januari 2009

Historisk dag


Denna dag är Barack Obamas. Jag är lika spänd som de flesta andra. Hur ska det gå? Kommer han att klara av alla krav och förväntningar?
Ur min "historie-hylla" har jag tagit ut Stephen B Oates välskrivna Lincoln-biografi "With Malice toward none-a life of Abraham Lincoln" , Barack Obamas egen bok "Dreams of my father" och Jean Edward Smiths "FDR".
Utan tvekan kommer vi idag att bjudas på ett retoriskt mästerverk (det hoppas jag i alla fall på!).
"---- that this nation, under God, shall have a new birth of freedom- and that government of the people, by the people, for the people, shall not perish from the earth."
(sista raderna ur The Gettysburg Address av Abraham Lincoln, 1863)

måndag 19 januari 2009

Bokpaket i lådan!


Hooray! Jag har fått ett par efterlängtade böcker från Amazon. "A Woman in Jerusalem" av Abraham B Yehoshua och "The Suspicions of Mr Whicher" av Kate Summerscale.

Jag vet inte vad jag ska börja med.


I den lilla bokhandeln i närliggande "byn" fanns "Gomorra" i pocket- och jag passade också på att köpa Jacques Werups "Shimonoffs längtan" (den har jag läst tidigare men vill gärna läsa om den - jag gillar Jacques Werup!!)


Jag har nästan läst ut Cordelia Edvardssons bok "Bränt barn söker sig till elden"- så stark- så gripande. Bokomslaget med lilla Cordelia i sin extra fina klänning... blicken.... det ensamma och utlämnade barnets blick. Det är plågsam läsning.





söndag 18 januari 2009

Grå dager.....

Ljudlöst stilla vinterdagen
skrider, kort och skum.
Luften, grå av fuktig dimma,
tynger, len och ljum.
-------
Men där nere, tyst och stilla,
reds den näringssaft,
som i vårljum sol skall väcka
fröets groningskraft.

Ola Hansson (ur "Tö")

Jag har börjat läsa Cordelia Edvardssons "Bränt barn söker sig till elden". (Inspirerad av Lyran). Det är plågsam läsning men mycket viktig. Hur kan man överleva en sådan barndom? Hur kan man överleva fasorna i Auschwitz? Jag förstummas.



lördag 17 januari 2009

Biblioteksbesök

Min amaryllis blommar och i januari behövs det blommor- mer än någonsin. Det blåser kalla vindar från den ryska tundran och det dånar i hela huset- men dagarna är något ljusare.... det finns hopp om vår!

Idag har jag provianterat på biblioteket- inspirerad av Lyran bar jag hem Cordelia Edvardssons "Bränt barn söker sig till elden". Den ser jag fram emot att läsa igen.

Jag gick och slötittade bland hyllorna och fick syn på "Bille" av Vizma Belsevica- en författare som jag inte känner till. Vizma Belsevica är från Lettland och Bille är (enligt bokens baksida) en av de stora barndomsskildringarna i lettisk litteratur.

Jag fortsätter att läsa "Rosen på tistelön"- den är en mycket positiv läsupplevelse- det ska bli roligt att diskutera boken senare.

Nu är det dags för en promenad i halvstormen- vovven börjar att se riktigt sur ut.....hå och hej etc....

fredag 16 januari 2009

Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan av Dai Si Jie

Tid: åren strax efter Maos kulturrevolution- (1971.) Plats- en by långt ute på Kinas landsbygd
Huvudpersoner: författaren och hans vän Luo

Bakgrunden :(enligt författaren)
I slutet av 1968 lanserade Mao en dag en kampanj som skulle förändra landet till grunden. Universiteten stängdes och de unga intellektuella (dvs de elever som gått ut gymnasiet), skickades ut på landsbygden för att "omskolas av de fattiga bönderna".

Konceptet känns igen- och det var här som Pol Pot fick sin inspiration till det som kom att bli det fasansfulla "killing fields".

Till byn kommer alltså författar-egot och hans vän Luo- med sig har de bland annat en fiol- här ett utdrag ur boken:

"Ni ska få höra en sonat av Mozart" förklarade Luo. "Vad är en sonat för något?" frågade ledaren mig misstänksamt. "Jag vet inte" stammade jag. "Något västerländskt påhitt." En sång?" "Mer eller mindre", svarade jag undvikande. Genast blev ledarens blick vaksam som hos en god kommunist och hans röst var fientlig: "Vad heter den, din sång?" "Det liknar en sång, men det är en sonat" "Jag frågar dig vad den heter!" skrek han och såg mig stint i ögonen.--- "Mozart" sa jag tveksamt. "Mozart vad då?" "Mozart tänker på ordförande Mao", fyllde Luo i i mitt ställe.
Vilken djärvhet! Men den hade effekt, som om ledaren hade hört något mirakulöst blev hans hotfulla ansikte genast mildare. Hans ögon smalnade i ett stort, lycksaligt leende. "Mozart tänker alltid på ordförande Mao", sa han. "Javisst, alltid", instämde Luo.

I byn finns en annan "utskickad" intellektuell (kallad glasögonormen)- han har lyckats smuggla in en hel koffert med klassisk västerländsk litteratur. Berättaren och Luo lyckas komma över denna skatt och så kan de "berätta böcker... "

Boken är både rolig och sorglig- och den känns mycket viktig. Jag rekommenderar den å det varmaste. En verklig liten pärla!

torsdag 15 januari 2009

Snödroppar och rosor



Ja, inte ser de mycket ut för världen just nu... snödropparna i min rabatt alltså- men de är på gång! Snart så....

Rosorna får Carl Sandburg överlämna:

Red and White

Nobody picks a red rose when the winter wind howls and the

white snow blows among the fences and storm doors.

Nobody watches the dreamy sculptures of snow when the summer

roses blow red and soft in the garden yards and corners.

O I have loved red roses and O I have loved white snow-

dreamy drifts winter and summer- roses and snow. (från Grassroots)

onsdag 14 januari 2009

Den 7:e porten av Richard Zimler

"En roman om Berlin, kabbalistiska profetior och dubbelliv"

och jag blev helt trollbunden..... Boken tar oss med till 30-talets Berlin (och i någon mån även 40-talet)- nazisterna tar makten. I centrum av historien står Sophie Riedesel- en mycket brådmogen tonåring- man får följa hennes väg genom ett alltmera kaotiskt samhälle. Sophie är en människa med stort mod och stort civilkurage. I boken finns både kärlek (kärleken mellan Sophie och den mycket äldre Isaac är så fint skildrad) och tragedi- realistiska beskrivningar av förföljelsen av judar och förståndshandikappade (och även fysiskt handikappade).

Boken är avdelad i "portar"- efter kabbalans sju portar. Detta ger en extra och djup dimension till berättelsen.

"Den 4:e porten

Fyra är bokstäverna i Guds namn, bönetiderna på Sabbaten, väderstrecken, elementen och det antal gånger som Torahn befaller oss att berätta om uttåget ur Egypten. Fyra är tolkningens nivåer.

Bakom Den fjärde porten finns blommorna på det fält där vår förening blomstrar. Känd som Machonen, är denna nivå i himlen vårt andliga Jerusalem. Det är ärkeängeln Mikael som har uppsikt över den. I konung Darius fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja. (Sakarja 7)"

Ett utdrag- från kapitel 11:

" Vår propagandaminister talar till ett myller av studenter som är upprymda över möjligheten att få bränna tusen års poesi och prosa, vilken de när det kommer till kritan inte alls velat läsa. Eller så vänder sig doktor Goebbels helt enkelt direkt till den askhög som visas i mitten av duken- denna rykande röra som var Tysklands kultur fram till för tre månader sedan? Det är svårt att bedoma utifrån kameravinkeln, men ingen skulle frånkänna att den galningen kan föra ett samtal med aska".

"Den sjunde porten" är en bok som är mer än läsvärd.

tisdag 13 januari 2009

Den 7:e porten av Richard Zimler



Av en ren händelse fick jag syn på den här boken på biblioteket. Jag har läst 100 av nära 600 sidor- den verkar mycket lovande.

Jag plankar en bit av boken (som var upplagd på AdLibris)- detta är från kapitel 11.

"Tjugotusen böcker bränns av universitetsstudenter på Opern-plats i Berlin den tionde maj. Sigmund Freud, Max Brod, Alfred Döblin, Klaus Mann, Peter Altenberg, Oscar Blumenthal, Richard Beer-Hoffmann.Om du inte känner till alla dessa namn, så lyckades nazisterna förvandla mer av vår kultur till aska än du kanske vill erkänna."

Många fler författares böcker brändes än så (min kommentar)- man brände Heines böcker, Erich Kästners... (Kästner var själv åsyna vittne till bokbålet). Jag återkommer med tankar om den här boken.

Välkommen till paradiset

"reportage om turistindustrin" av Jennie Dielemans. Inte blir man upplyft av att läsa boken men det är så klart inte meningen.

I boken redogörs kortfattat för turismens historia och så väljs ett antal resmål ut för närmare beskrivning. Spanien, Vietnam och Thailand är några av dem.

Här ett utdrag som jag tycker mycket väl täcker upp vad boken handlar om:

"Våra liv här i väst har blivit mer och mer kommersialiserade och vi är ganska alienerade från varandra. Jag tror att vi försöker nudda vid någon slags ursprung, genom att titta på ett annat sätt att leva. Problemet är att vi inte ser dem som riktiga människor. De blir bara en backdrop till vår semester, vi kollar på dem, tar bilder, ser dem utföra traditionella danser. Vi går på zoo."

I turismens spår följer också miljöförstöring och kriminalitet. (listan kan göras lång).

Jag tycker att boken är mycket tänkvärd och den är ett viktigt debattinlägg.

måndag 12 januari 2009

Barbro Alving- homage to civil disobedience


Från min mammas bokhylla har jag plockat fram Barbro Alvings memoarer. De passar bra idag. (100-årsdagen av Barbro Alvings födelse).
Jag minns hennes "Käringen mot strömmen" och jag läste med stor beundran hennes "Dagbok från Långholmen" på 60-talet. Tala om civilkurage.

söndag 11 januari 2009

Livets aviga och räta....

Nu har även jag läst den här trevliga boken! Den var verkligen härligt avkopplande och färgrik.
Alla de vackra garnerna... som man verkligen kan se framför sig när man läser...det finns inget så färgsprakande som en välsorterad garnaffär- alla dessa nyanser och kulörer- alla dessa blandningar både av kvalitéer och grovlekar (heter det grovlekar??) Bland garnerna finns en huvudperson- ägaren till "Walker och dotter"- Georgia. (dottern heter Dakota).I garnaffären (som ligger i New York) träffas varje fredag ett antal kvinnor. Man får också ta del av deras liv-( alla är ensamma på något sätt och i någon dimension.)
Jag tycker att det finns mycket tänkvärt i boken- hur vi tar tillvara vår tid, hur lätt vi har att döma utan att ha skrapat mer än på ytan- det vill säga: allting är inte alltid som det synes vara.
Den här boken rekommenderar jag varmt. (Det bakas även en del i den! Inspiration ges till nya experiment i köket och även till sessioner i TV-soffan med stickor och garn!)

lördag 10 januari 2009

Vintersyn


Lugn vilar jorden under vintertjälen
och dagen sträcks en kvart i varje ända.
Det är en sanning som gör gott i själen,
och det är störst av allting som kan hända.
Garbriel Jönsson (från Himmel och Blandsäd)

fredag 9 januari 2009

Beat!




Eftersom husdjuret haft en orolig natt (mycket utespring med mig i hasorna som ett annat åkerspöke) blev det "extra vakentid"- jag har läst ut "Beat! poesi och prosa från beatgenerationen". (redaktörer Gunnar Harding och Per Planhammar.) Boken bjuder på både historia och utdrag ur diktsamlingar- en precis lagom blandning i mitt tycke.




Mycket givande. Mycket intressant. Mycket läsvärd.


De författare (läs poeter) som jag känner mest för i den här gruppen är Allen Ginsberg, Lawrence Ferlinghetti och Gary Snyder.


Beat + nik = beatnik (suffixet "nik" togs från "det ryska ordet Sputnik). Husgudar var bland annat Rimbaud, Baudelaire och Apollinaire.


I San Fransisco startade Lawrence Ferlinghetti (i början av 50-talet) en bokhandel "City Lights Bookstore" och den blev samlingsplats för stadens poeter (Ferlinghetti hade också ett eget förlag där han gav ut poesi). I San Fransisco fanns också "Six Gallery" - en bilverkstad som omvandlats till konstgalleri med uppläsningslokal.

Så- den 13 oktober 1955 (ett magiskt datum) ägde den uppläsning av poesi rum som skulle bli det stora startskottet för "beat"-rörelsen.

"Six Poets at Six Gallery". Poeterna var Allen Ginsberg, Michael McClure, Gary Snyder, Philip Whalen, Philip Lamantia och Jack Kerouac.

Allen Ginsberg framförde sin "Howl" för första gången. En entusiastisk Ferlinghetti tryckte upp dikten i en upplaga på något över 1000 exemplar. Den 21 mars 1957 slog polisen till och en arresteringsorder överlämnades till Ferlinghetti (och det stackars bokhandelsbiträdet som sålt boken)- "Howl" ansågs "obscen".

Det blev rättegång och den kom att bli en stor seger för försvarssidan. Ginsbergs lycka var gjord kan man säga.


Lawrence Ferlinghetti (f 1919)

bosatte sig i San Fransisco år 1951 och startade sin bokhandel "City Lights" år 1953. En av hans mest kända diktsamlingar är "A Coney Island of the Mind" (1958) År 1998 utsågs han till San Fransiscos egen "poet laureate".

Utdrag ur "Självbiografi" i tolkning av Gunnar Harding

--- Jag hör Amerika sjunga
i Gula sidorna
Man kan aldrig vara säker
själen har sina utbrott
--- Jag lever ett lugnt liv
på Mikes bar varje dag
och ser biljardspelarna
sörpla minestrone
och mumsa makaroner---


Allen Ginsberg (1926-1997)

Påverkades av bl a Walt Whitman och William Carlos Williams. Var mycket politiskt engagerad och var under hela 60-talet aktiv motståndare till Vietnamkriget.

Utdrag ur "Howl" (de sista raderna). (detta utdrag hittade jag på "nätet")

I'm with you in Rockland
where we wake up electrified out of the coma
by our own souls' airplanes roaring over the roof
they've come to drop angelic bombs
the hospital illuminates itself imaginary walls collapse
O skinny legions run outside
O starryspangled shock of mercy the eternal war is here
O victory forget your underwear we're free
I'm with you in Rockland in my dreams you walk dripping from a sea-journey on the highway across America in tears to the door of my cottage in the Western night


Gary Snyder f. 1930

en "miljöpoet" som säger "man ska vara medveten om platsen där man bor, ta ansvar för den inför de efterkommande och även bakåt i tiden."

Utdrag ur "Jobb att göra nedåt stan" tolkad av Niklas Törnlund

"Venus brinner i öster,
Mars svävar i Tvillingarna.
Frost på stockar och barmark
bortom hus och träd."


torsdag 8 januari 2009

Björg Vik


Först ett tack till Hermia för tipset om denna författarinna. Jag hade tur- en av Björg Viks böcker fanns på biblioteket här. "Snart är det höst"- åtta noveller. Novellformatet är jag inte direkt van vid- det var ett bra tag sedan sist. Speciellt den första novellen i samlingen fastnade jag för "Amandabacken" . Jag är helt tagen av språket... iakttagelseförmågan.... humorn....


" Fru Carlsen hänger upp två blomkrukor med röda pelargonier, en på var sida om dörren. Strax därpå skaffar sig också fru Toresen pelargonia i kruka och en låda med petunior, allt står på parad vid dörren. Ingen sak för den som arbetar i handelsträdgård att skaffa sig växter billigt.

Och en apa har hon då alltid varit."


"Amandabacken" är en berättelse om hur tiderna förändras och vi med dem. "Gator förändras, precis som människor". Efter dessa inledningsord kommer man direkt in i handlingen- får på cirka 50 sidor följa de olika människorna som bor på Amandabacken- och hur tiden för dem framåt....


(för mig som bor i småstad känns en hel del igen och jag ler.... men med viss sorgsenhet också)
Jag kröner inlägget med .... en pelargon. (från Wikipedia).


Banketten



Vintern har kopplat greppet även här nere i södern- till stor glädje för husdjuret som syns på bilden...


Banketten av Marika Stiernstedt


Boken är skriven strax efter andra världskrigets slut- och även om man kan "överföra"många av de problem som boken tar upp till nutid känns det hela ändå lite inaktuellt. I centrum står en överklassfamilj-Cottonn-med mor, far och tre vuxna barn (två söner och en gift dotter). Dottern, Vica, står i fokus och man får följa hur hennes äktenskap undan för undan havererar och slutar i total katastrof. Fru Cottonn för en tämligen sysslolös tillvaro - lite välgörenhet, middagar, shopping- för att få tiden att gå. Dottern Vica har heller inget "vettigt" att företaga sig. Äldste sonen "flyter runt och lever på familjens pengar - den yngste försöker att göra revolt mot familjens "värderingar" genom att bli vänsterradikal. Ett mera intressant kvinnoporträtt är herr Cottonns syster Alberta Tuneld.


Här ett citat från boken- " Jag är för trött, tänkte Alberta. Jag börjar bli trött och gammal. I min ungdom var det annorlunda. Visst fanns det kamp;i min barndom trätte frihandlare och protektionister om tull eller inte tull och jag tyckte om att min far höll på frihandeln. Blotta ordet frihet var en kärt. Sedan gladde vi oss åt rösträtten för alla, slutligen också för kvinnorna. Det var en stor segerdag. Men jag har också hört till dem som inte kunde föreställa sig krig i Europa, vi helt enkelt förnekade dess möjlighet.... Och hur vi arbetade under mellankrigstiden och åter trodde! Och allt detta betyder så lite nu."


Jag vet att boken filmatiserats.

onsdag 7 januari 2009

Beatles och Beat generation


Två skilda ting, förvisso men idag har jag skaffat två pocketböcker "Beatlesmanifestet" av Einar Már Gudmundsson och "Beat" poesi och prosa från beatgenerationen (redaktörer Gunnar Harding och Per Planhammar).


All that hitchhikin

All that railroadin

All that comin back

to America


Jack Kerouac


The Beat Generation är jag för ung (haha) för att ha "direktupplevt" men som tonåring blev jag mycket tagen av både Ferlinghetti och Allen Ginsberg som väl är två av de mera kända poeterna i den här gruppen. En bok att avnjuta mycket långsamt.


Beatlesmanifestet" hoppas jag är mera lättsam läsning- vi får väl se. Rapport följer så småningom.

Just nu är det en salig blanding på läsandet (men det är så det ska vara, tycker jag). Anne Tyler och Emilie Flygare-Carlén... och så blev jag så sugen på att läsa Azar Nafisis "Att läsa Lolita i Teheran"- den fanns faktiskt inne på biblioteket. Ja, hur ska tiden räcka till...... Jag har nu nummer 13 i kön på Enquists biografi- (det går framåt- från början hade jag köplats 23).


Enligt en låntagare var det "det bästa hon någonsin hade läst"- så det verkar lovande (speciellt som låntagaren inte var alldeles ung).










tisdag 6 januari 2009

Time Magazine

Bland de böcker som listats som "Top 10 books" för 2008 finns åtminstone tre som jag ska försöka att läsa under året- The Forever War av Dexter Filkins (om krigen i Irak och Afganistan), The Suspicions of Mr Whicher av Kate Summerscale "a true crime tale that takes place around the time of Scotland Yard and the birth of forensic science" och Unaccustomed Earth av Jhumpa Lahiri.

"American Wife" av Curtis Sittenfeld fanns också med på listan- det var den enda jag hade läst- (den tyckte jag verkligen om. )

Övriga listade böcker är: The Thief at the End of the World av Joe Jackson, The Snowball av Alice Schroeder, The World the Way it is av Patrick French, 2666 av Roberto Bolano, Lush Life av Richard Price och Anathem av Neal Stephenson.

Jag har börjat läsa "Rosen på Tistelön" och är så tacksam mot Martina på etthemutanböcker som tog intiativet till "Klassiska kvinnor". Än en gång tack, Martina.

Samtidigt med Rosen på Tistelön tittar jag i Monica Lauritzens biografi om Emilie Flygare-Carléns liv - ser då att poeten Ann Smith är en släkting till E F-C.

Från Ann Smiths "Sinnlighetens tecken"

Det regnar ute
varmt regn från sommarhimlen
I morse såg jag att hösten
börjat komma
Gammal häxa är jag
som ser med vemod i solskenet
grånaden i grönskan
vissna skrumpnaden i
hallonbusken

måndag 5 januari 2009

Fåglar utan vingar

Åh, vad jag tyckte om den. Det tog mig ungefär 100 sidor att komma in i boken men sedan kunde jag inte släppa den.

Sydvästra Anatolien.... under början av 1900-talet.... människor lever sida vid sida... kristna och muslimer. Man får följa olika personers öden under den här tiden och i bakgrunden målas också ett porträtt av Kemal Atatürk. Vemod.... det är vad boken präglas av men det finns humor i vemodet också. Många dråpliga historier mitt bland tragedi och elände.

Det första världskriget blir början till dödsstöten för byn (Eskilbahce)-de fruktansvärda striderna kring Gallipoli skildras mycket realistiskt.

Ett av de sista kapitlen i boken har rubriken "Exodus"- alla kristna i byn blir tvångsförflyttade till Grekland.

Här ett utdrag: "Var ligger Grekland?" " På andra sidan havet. Det är inte långt. Var inte oroliga, grekerna och frankerna kommer att ta hand om er. De kommer att hitta nya hem åt er, lika bra som de gamla." " Är Grekerna osmaner som vi?" " Nej, och från och med nu är ni greker, inte osmaner. Och vi är inte heller osmaner längre, vi är turkar".

"För fåglar med vingar förändras inget; de flyger vart de vill och vet ingenting om gränser, och deras gräl är mycket små. Men vi är alltid hänvisade till jorden, sak samma hur vi klättrar upp på höga platser och flaxar med armarna. Eftersom vi inte kan flyga är vi dömda att göra saker som vi inte mår bra av. Eftersom vi saknar vingar drivs vi in i strider och avskyvärdheter som vi inte har sökt, och sedan, efter allt detta, drar åren förbi, bergen jämnas med marken, dalarna fylls, floderna täpps igen av sand och klipporna rasar ner i havet."

söndag 4 januari 2009

Mammas bokhylla m m

Först en bild på en jättebalsamin.... apropå "Rosen på Tistelön". Balsamin är väl våra dagars "Flitiga Lisa"? (Bilden norpad från Wikipedia)


Jag hade tänkt att så småningom börja läsa "Banketten" av Marika Stiernstedt (från min mammas bokhylla). "Illusionsfri realism och inträngande psykologisk analys" står det på bokomslaget.

Först ska jag dock läsa klart "Rosen på Tistelön" och "Fåglar utan vingar".

Marika Stiernstedt

(1875- 1954)

Stiernstedt föddes som katolik och förblev det livet ut. Hon var trots sin bakgrund socialist - hon kom från bördsaristokratisk miljö, men vände sig mot denna miljös kvinnoideal. Hon hyllade i stället medelklassens kvinnor, som kunde ha en ordentlig utbildning och uträtta något. Hennes äktenskap med författaren Lubbe Nordström intresserade hennes samtid mycket och finns skildrat i boken Kring ett äktenskap.
Hon uppmärksammade tidigt, tillsammans med Hjalmar Branting, det armeniska folkmordet i det Osmanska riket. I boken Armeniernas fruktansvärda läge (1917) skriver hon om folkmordet.
Hon fick 1917 Samfundet det Nios stora pris med den dåtida prissumman 2 000 kr och invaldes påföljande år som ledamot i samfundet. Stiernstedt var ordförande i Sveriges Författarförbund 1931-36 och 1940-43.
Stiernstedt var gift med "flygbaronen" Carl Cederström 1900-06. I sitt andra äktenskap var Stiernstedt 1909-36 gift med författaren Ludvid Nordström. Marika Stiernstedt ligger begraven på Vikens kyrkogård vid Öresund. (från Wikipedia).

Eftersom jag läser "Fåglar utan vingar" just nu - (som utspelar sig i Turkiet) skulle det vara intressant att läsa "Armeniernas fruktansvärda läge" också- men det får bli ett framtida projekt.


lördag 3 januari 2009

Nyårslöften


ger jag inga.... det brukar bara bli pannkaka av sådana.... men läsa "klassiska kvinnor" det tänker jag göra.
Med "Shantaram" går det så trögt att jag tar en paus ett tag. Boken är inte alls dålig men det blir lite väl ordrikt ibland- och så tappar jag tråden. Puh! Kanske är det åldern.....
Jag hittade biografin "En kvinnas röst" av Monica Lauritzen (om "Emilie Flygare-Carléns liv och dikt") Den verkar helt klart mycket intressant.
På fotot katten Pelle från Göteborg.

fredag 2 januari 2009

Den befriade bruden

Den här boken kan jag verkligen rekommendera. Jag tycker mycket om sättet som Yehoshua berättar på och huvudpersonen - Jochanan (professor i mellanösternstudier vid universitetet i Haifa) blir ytterst levande och också sympatisk. Jochanan är gift med Hagit (hon är domare). De har två söner Ofer (som är frånskild) och Tsakhi.

Förhållandet mellan Jochanan och Hagit får mycket utrymme i boken - och det är så underhållande och fint skildrat. Boken är fylld av humor... intressanta iakttagelser.... Jochanan är också helt besatt av att försöka förstå turerna i sonen Ofers skilsmässa- detta är en veritabel "deckare" i sig själv.

Kanske kan man säga att boken skildrar många olika förhållanden- mellan Jochanan och hans hustru, mellan Jochanan och sonen Ofer- och i bakgrunden finns hela tiden förhållandet mellan judar och araber. En annan del av handlingen ägnas åt förhållandet mellan Jochanan och hans elev Samaher (boken inleds med att Jochanan och Hagit bevistar Samahers bröllop)

Här ett litet utdrag " Och ändå hade avundsjukans orm, hans ständige följeslagare sedan flera år, envist krälat honom i hälarna också till Galileens dalar, till den lilla byn El-Mansura, inte långt från den norra gränsen. Ormen hade ringlat sig i de väldoftande ångorna från det glödgrillade lammet och vridit sig till den orientaliska musiken, som trots sina mjuka toner längtar efter att flamma med samma vilda dunkande som musiken på judiska bröllop. Och då studentbruden nu presenterade- inte den seminarieuppsats som var ett år försenad- utan sin brudgum, sprutade ormen in sitt gift"

Jag är mycket glad att jag "hittade" Den befriade bruden. Yehoshua är en författare som jag kommer att fortsätta att läsa!

Mahmoud Darwish och Abraham Yehoshua

En palestisk lyriker och en israelisk skönlitterär författare- det tycker jag är en bra blandning så här ett par dagar inpå det nya året.

Ett smakprov ur "The Butterfly's Garden" (No more and no less)

I am a woman. No more and no less
I live my life as it is
thread by thread
and I spin my wool to wear, not
to complete Homer's story, or his sun.
And I see what I see
as it is, in its shape,
though I stare every once
in a while in its shade
to sense the pulse of defeat,
and I write tomorrow
on yesterday's sheets: there's no sound
other than echo.
I love the necessary vagueness in
what a night traveler says to the absence
of birds over the slopes of speech
and above the roofs of villages
I am a woman, no more and no less.